Många föräldrar frågar oss hur de kan stötta sina barns japanska språk hemma. Det är en klok och viktig fråga – särskilt för familjer som bor långt ifrån sin släkt, i en vardag där svenska ofta blir det dominerande språket.
Barn är fantastiska språkbyggare, men de behöver både näring och utrymme för att låta japanskan få växa. Här delar jag med mig av fem konkreta tips, testade av både oss pedagoger och de föräldrar vi möter varje dag.
1. Gör japanskan till “mys-språket” hemma
Det språk som används för kärlek, tröst och närhet sätter sig djupt. Om japanska mest används när du säger: “städar du inte rummet?”, men svenska när du kramas, då kommer barnet att förknippa svenska med det trygga. Gör därför japanskan till språket du använder för sagostunder, kvällsrutiner, och lek.
Läs japanska barnböcker (finns på biblioteket eller via onlinebutiker som CDJapan), sjung japanska vaggvisor och sätt på japanska barnprogram med långsamt tempo. Det handlar inte om mängd, utan om känsla. Språk är känsla.
2. Skapa små ritualer där japanskan “bor”
Barn älskar rutiner. Om du varje söndag gör misosoppa tillsammans och pratar japanska medan ni lagar, så blir det ett tillfälle barnet ser fram emot. Det kan vara en kväll i veckan då ni spelar ett japanskt spel, eller “japansk frukost” på lördagar med onigiri och samtal på japanska.
Det viktiga är inte att hela dagen ska vara japansktalande, utan att barnet vet: här är språket naturligt. Förutsägbarheten gör språket levande.
3. Sätt ord på känslor – ofta och enkelt
Små barn behöver få sina känslor speglade – och gärna på båda språk. När barnet är ledset, frustrerat eller glad, försök sätta ord på det på japanska:
- ”かなしかったね (Kanashikatta ne)” – det var sorgligt va?
- ”がんばったね (Ganbatta ne)” – du kämpade verkligen!
- ”わくわくしてる？ (Wakuwaku shiteru?)” – är du förväntansfull?
Känslospråk är ofta det som först går förlorat när man tappar ett språk. Det är också det som ger djup i kommunikationen och gör språket till mer än ett “ämne”.
4. Våga hålla fast vid japanskan – även när barnet svarar på svenska
Det är vanligt att barn börjar svara på svenska, även om de förstår japanska. Det betyder inte att de slutat kunna japanska, utan att svenska är lättare att använda i stunden.
Mitt råd: fortsätt prata japanska ändå. Visa att du förstår deras svenska, men svara tillbaka på japanska. Så här kan en dialog se ut:
– ”おなかすいた？”
– ”Ja, jag vill ha macka.”
– ”そっか、パンが食べたいんだね。じゃあ、一緒に作ろうか？”
Genom att svara på japanska utan att rätta eller korrigera blir det ingen kamp – bara en stadig påminnelse om att båda språken får finnas.
5. Bygg relation till Japan – även på avstånd
Om ni inte har möjlighet att resa till Japan så ofta, försök bygga en relation på andra sätt. Skicka bilder och videohälsningar till mor- eller farföräldrar. Låt barnet spela in små filmer där de berättar vad de gjort idag – på japanska. Gör det till en återkommande aktivitet, så att barnet känner att det finns en mening med att kunna uttrycka sig.
Ni kan också följa årstider och högtider som firas i Japan: titta på bilder från hanami på våren, gör egna lanternor till Obon, eller baka kakinotane på vintern. På så sätt blir språket bärare av kultur, minnen och känslor – inte bara ett kommunikationsverktyg.
Avslutande tankar
Språk utvecklas i relation. Det är inte ett skolämne, utan ett sätt att vara med någon. Barn behöver inte grammatiskt perfekta meningar – de behöver få känna att det finns plats för deras japanska. Att det är ett språk som används, som älskas, som man skrattar och gråter på.
Och framför allt: var inte rädd för att blanda. Språkutveckling är inte linjär. Det viktiga är att barnet känner sig trygg, förstådd och nyfiken. Då kommer orden, och språket, att växa – i sin egen takt.