Posts in Förskolans filosofi

Kategori: Förskolans filosofi

Hur tänker vi kring lärande, trygghet och barnets utveckling? Här berättar vi om grunden i vår pedagogik och varför vi gör som vi gör – alltid med barnets bästa i fokus.

  • Introducering av barn till grupp: Välkomnande och sammanhållning

    Introducering av barn till grupp: Välkomnande och sammanhållning

    Välkommen, kära läsare, till en utforskning av hur vi kan skapa en trygg och inkluderande miljö för de nya små individerna i våra förskolor. Varje barn bär på en unik bakgrund och när de stegar in i en ny grupp, är det avgörande att vi, som pedagoger och föräldrar, aktivt arbetar för att skapa en miljö där alla känner sig välkomna och en del av gemenskapen.

    För att introducera nya barn till en grupp är det viktigt att förbereda en grund av trygghet och tillhörighet. I Sverige, liksom i Japan, är grundprinciperna för en lyckad introduktion baserade på respekt för individ och kultur, samt en anpassning till barnets behov och tempo.

    En första strategi är att implementera välstrukturerade rutiner. De fungerar som ett stabilt skelett i barnets nya värld. Genom att klart och tydligt introducera dessa rutiner, med tydliga visuella och språkliga förklaringar, minskar vi barnets osäkerhet. Pedagoger kan använda bildstöd och enkla fraser på både svenska och barnets modersmål — i mitt fall ofta japanska.

    Lekar och aktiviteter som främjar samarbete är också centralt. Traditionella japanska och svenska lekar kan integreras för att bygga broar mellan kulturer och språk. En lek som Oni Gokko (en japansk version av kurragömma) blandad med kull kan ge barnen både spänning och gemenskap, medan de lär sig om varandras bakgrunder på ett naturligt och roligt sätt.

    Forskningen stödjer starkt vikten av dessa insatser. Studier visar att barn som känner sig trygga och accepterade presterar bättre både socialt och akademiskt. En studie från Göteborgs Universitet belyste hur språkposer utvecklas mer robust i miljöer där barn känner sin kulturella identitet respekterad och inkluderad.

    I min egen erfarenhet har jag sett otroliga transformationer. Ett barn från Osaka var först tillbakadragen men blomstrade när vi integrerade japanska matematikspel i matematikundervisningen. Barnets självförtroende ökade, och snart delade han med sig av sina kunskaper till sina svenska kamrater, vilket stärkte gruppens sammanhållning.

    Slutligen, kära kollegor och föräldrar, låt oss inte glömma att varje litet steg vi tar för att inkludera, respektera och välkomna kan forma en barns upplevelse av världen markant. Oavsett om det gäller att lyssna, anpassa eller dela våra kulturer och språk, är det vår uppgift att bygga dessa broar — broar som bär våra barn mot en tryggare och mer förstående framtid.

    Låt oss fortsätta väva dessa band av förståelse och närhet, både i våra klassrum och i våra hjärtan.

    Med varm hälsning,
    Haruka Yamamoto

  • Varför vi tror på rötter först – och sedan vingar

    “Jag vill att mitt barn ska känna sig trygg – men också nyfiken på världen.” Den meningen hör jag ofta från föräldrar som kommer till Futaba Hoiku för första gången. Och varje gång tänker jag att det är precis det vi strävar efter. Att barnen ska få djupa rötter – och mod att flyga.

    På vår förskola bygger vi vår filosofi på just detta: att trygghet och tillhörighet är grunden för all utveckling. Utan rötter har inga vingar något att lyfta från.

    Vad betyder “rötter” hos oss?
    När vi pratar om rötter menar vi flera saker. Det handlar om språk – om att få använda japanskan som ett levande, närvarande språk i sin vardag. Det handlar om kultur – att få fira japanska högtider, äta japansk mat, höra sånger som kanske mamma sjöng som barn.

    Men det handlar också om relationer. Barnens relation till oss vuxna, till varandra, till miljön omkring dem. En plats där de känner: Här hör jag hemma. Här vet jag hur det funkar. Här får jag vara den jag är.

    Vi tror att den känslan är nyckeln. Att ett barn som får känna sig förstått, speglat och bekräftat – på sitt språk, i sin vardag – får en inre styrka som inte kan läras ut genom övningar eller regler.

    Att bygga rötter kräver tid
    Ibland märker vi att föräldrar är oroliga: “Kommer mitt barn lära sig svenska tillräckligt snabbt?” eller “Kommer det förstå när vi är ute bland andra barn?” Vår erfarenhet säger: Ja, absolut. Men i sin takt.

    Vi ser gång på gång att barn som får börja med att växa i sitt modersmål sedan tar till sig det andra språket lättare. Inte för att de är smartare – utan för att de redan känner sig trygga med hur språk fungerar. De vågar prova, de vågar fråga. Deras inre språkgrund är stark.

    Därför stressar vi inte. Vi rättar inte varje fel, vi mäter inte språk i antalet ord. Vi lyssnar, uppmuntrar, och bygger vidare på det barnen redan har. Det är som att vattna en planta – inte rycka i den för att få den att växa.

    Och vad menar vi med vingar?
    Vingar betyder för oss nyfikenhet, självständighet, uttrycksfullhet. Att barnet känner: Jag kan, jag vill, jag vågar. Det handlar inte om att prestera, utan om att våga kliva utanför det man redan kan.

    När ett barn som länge varit tyst plötsligt vågar räcka upp handen och säga ett ord. När ett barn vågar klättra lite högre än förra veckan. När någon vågar säga ifrån, eller berätta om något svårt – då ser vi att vingarna börjar ta form.

    Och det fina är: de växer naturligt, när rötterna är starka.

    Mellan kulturer – en plats att landa
    För många av våra barn – och föräldrar – finns en inre rörelse mellan Japan och Sverige. Det kan ibland skapa känslor av otillräcklighet: “Är vi tillräckligt japanska?” “Passar vi in här?” Vi vill vara en plats där barn (och vuxna!) inte behöver välja. Där man får vara både och. Både hemma i Japan och i Sverige. Både japansktalande och svenskt förstående. Både tyst och högljudd. Både försiktig och modig.

    Att få känna att hela ens identitet ryms i vardagen är något vi vuxna ofta får kämpa för. Men för barn – om vi ger dem rätt förutsättningar – kan det bli helt naturligt.

    Miljön som medpedagog
    Vi tror att den fysiska miljön har stor betydelse för hur rötter och vingar växer. Därför är vår förskolemiljö utformad med omsorg:

    • Lugn färgsättning och naturliga material
    • Hörnor för vila och hörnor för lek
    • Japanska och svenska böcker sida vid sida
    • Konst och föremål från båda kulturer

    När barnen rör sig i miljön känner de att båda deras världar finns representerade. De får känna igen sig – och samtidigt upptäcka nytt.

    Tillit till barnets egen rytm
    En av våra viktigaste principer är att barn utvecklas i sin egen takt. Vår roll som pedagoger är inte att driva på, utan att följa med – lyssna, stötta, utmana när det behövs. Vi tror inte på jämförelser, utan på att varje barn bär på sin egen karta. Vårt jobb är att hjälpa dem tyda den.

    Därför är våra dagar fyllda med rytm, men inte press. Vi har rutiner, men också plats för improvisation. Vi har mål, men framför allt en riktning: mot trygghet, uttryck, och relation.

    Avslutande tankar
    Att bygga en förskola som Futaba Hoiku är ett långsiktigt arbete. Men varje gång ett barn säger “jag vågar”, varje gång vi ser ett leende när de hör ett bekant ord på japanska, varje gång ett barn hjälper ett annat utan att vi bett om det – då vet vi att det fungerar.

    Vi sätter inga betyg. Vi mäter inte framgång i prestation. Vi frågar istället: Fick barnet känna sig sedd idag? Fick det prova något nytt? Fick det vila, skratta, undra, berätta?

    För det är då rötterna växer. Och det är då vingarna bär.