Två språk, två världar – och ett barn som växer mitt i. Här skriver vi om hur vi arbetar med språkstimulans, kommunikation och språkutveckling i både svenska och japanska.
I vår vardagliga interaktion är ett brett spektrum av känslor ständigt närvarande. För att växa som individer och utveckla starka relationer är det avgörande att förstå och hantera dessa känslor. Både inom privat- och yrkeslivet bidrar emotionell intelligens till förbättrade relationer, ökad personlig välbefinnande och mer effektiv problemlösning.
För att öka sin emotionella intelligens, är det första steget att identifiera och klart definiera känslor såsom ilska, glädje, sorg, och lugn. Detta innebär att lära sig att känna igen egna känslomässiga tillstånd och förstå vad dessa känslor kommunicerar om våra behov och önskemål.
När det gäller hantering av dessa känslor, finns det flera strategier som kan vara behjälpliga. Mindfulness och meditation är verktyg som främjar ett ökat medvetande om nuet och hjälper individer att bemöta sina känslor utan omedelbar reaktion. Fysisk aktivitet, som jogging eller yoga, kan också vara en effektiv metod för att reglera känslor, och främjar både mental och fysisk hälsa. Konstterapi erbjuder ett kreativt utlopp för uttryck av känslor och kan leda till nya insikter och personlig tillväxt.
Dessa metoder stöds av omfattande forskning. Enligt Daniel Goleman, författare till ”Emotional Intelligence: Why It Can Matter More Than IQ”, är emotionell intelligens en starkare prediktor än IQ för framgång i livet och arbetslivet. Forskningsresultaten från Mayer, Salovey, och Caruso’s Emotional Intelligence Test (MSCEIT) bekräftar också att individer med högre emotionell intelligens tenderar att ha bättre sociala relationer och större personligt välbefinnande.
I min roll som förskolepedagog har jag sett otaliga exempel på hur viktig emotionell utveckling är för barn. Ett barn som kan uttrycka och hantera sina känslor konstruktivt skapar en trygg grund för lärande och social interaktion. Genom att föregå med gott exempel och aktivt lära ut dessa färdigheter, hjälper vi våra barn att bli välmående, balanserade individer.
Avslutningsvis, emotionell intelligens är inte bara viktig för personlig utveckling och dagliga interaktioner; det är också en förutsättning för att leva ett rikt och meningsfullt liv. Jag hoppas att denna artikel inspirerar er att integrera dessa metoder och tekniker i er vardag, för att därigenom berika både era egna och andras liv.
Hej alla föräldrar och pedagoger! Idag vill jag dela med mig av något lekfullt och lärorikt från vår vardag på förskolan Futaba Hoiku. Barnen här är min ständiga inspirationskälla, och nyligen har jag märkt hur fascinerade de är av vissa japanska ord och uttryck. Dessa ord är inte bara roliga att säga, de öppnar också dörrar till den rika japanska kulturen.
Låt oss börja med ordet ”Kawaii”. Det är japanska för ”söt” och används för att uttrycka beundran för allt från små djur till kläder. Våra barn älskar att kalla saker för kawaii, och det smittar av sig på alla oss runtomkring. Det är ett fantastiskt ord för att bygga positiva känslor och för att uppmuntra barnens språkutveckling.
En annan favorit är uttryck och namn från anime och manga. Barnen här tecknar och leker ofta scener från sina favoritserier som ”My Hero Academia” och ”Pokémon”, där de lär sig ord som ”Chikara” (kraft) och ”Tomodachi” (vän). Dessa aktiviteter är inte bara underhållande utan förstärker också deras förståelse och intresse för japanska.
Japanska leksaker och spel är också en stor del av vår språkundervisning. Lekar som ”Kendama”, där barnen måste fånga en boll med en träklubba, är inte bara bra för motoriken men också ett sätt att lära sig nya ord. ”Ganbatte!” (Lycka till!) hörs ofta under dessa aktiviteter.
Något som verkligen fångar barnens uppmärksamhet är populära japanska internetmemes. Dessa virala fenomen är fyllda med ord och fraser som sporrat många skratt och inlärningsmoments. Barnen här delar gärna med sig av roliga bilder de sett, ofta med enkla men kraftfulla uttryck som ”Nani?!” (Vad?!) eller ”Sugoi!” (Fantastiskt!).
Slutligen är pedagogiska verktyg och resurser avgörande för att stöda barnens språkinlärning. Vi använder oss av interaktiva spel och böcker som gradvis introducerar nya ord och fraser på ett engagerande sätt.
Japan Today är en fantastisk resurs för att hålla sig uppdaterad om de senaste trenderna bland barn i Japan.
Att lära känna dessa ord har inte bara förstärkt barnens språkfärdigheter men också byggt en bro mellan kulturer – en kärnpunkt i vår pedagogik på Futaba Hoiku. Jag hoppas att detta inlägg ger er inspiration att utforska språket tillsammans med era barn och att ni finner glädje i dessa enkla, charmiga japanska ord och fraser som våra barn älskar.
Att lära sig språk handlar inte bara om ord och grammatik. Det handlar om rytm, känsla, kroppsspråk, och kanske allra mest – om relationer. På Futaba Hoiku ser vi varje dag hur japanska blir en naturlig, rolig och meningsfull del av barnens liv. Inte genom lektioner, utan genom lek.
När vi pratar om tvåspråkighet med föräldrar är det många som oroar sig: “Kommer mitt barn kunna japanska när svenska är överallt?” Men vi ser gång på gång att det går – så länge japanskan får finnas där som ett levande språk. Och för barn, är lek det levande.
Språket i rörelse – sång och kroppsspråk En vanlig dag på förskolan börjar med sång. Vi sjunger på japanska – enkla barnvisor som “Donguri korokoro” eller “Inu no omawarisan”. Rörelserna är lika viktiga som orden. Vi klappar, hoppar, pekar, snurrar. För de minsta är det just kroppen som först förstår – och sedan kommer orden.
Barnen sjunger med efter förmåga. Någon kanske bara nynnar med, en annan upprepar sista stavelsen i varje rad. Men det viktiga är inte perfektionen. Det är glädjen, delaktigheten, att få vara en del av ljudet och rytmen. Det är där språkkänslan börjar.
Japanska som lekspråk Under fri lek hör vi ofta japanska blandas in i rollspelen. Några barn leker affär – “いらっしゃいませ！” ropas högt, och “ありがとうございました！” avslutar varje transaktion. Det är små ögonblick, men de bär språket med sig.
Vi pedagoger stöttar genom att delta i leken, upprepa nyckelord och introducera nya uttryck. Om barnen leker att de lagar mat, kanske vi lägger till: “おなかすいたね？” eller “ちょっと味見しようか。” På så sätt fördjupas språket, utan att kännas som undervisning.
Sagostund – mer än berättelse När vi har sagostund använder vi japanska bilderböcker, ofta med mycket dialog och tydliga illustrationer. Vi läser långsamt, stannar upp, frågar: “Vad tror ni att han tänker här?” “Vad betyder さびしい?”
Ofta får barnen dramatisera scenerna efteråt. De väljer roller, byter språk, hittar på egna repliker. Det blir ett slags flerspråkigt minidrama där japanskan lever sida vid sida med svenskan – och där båda får vara sanna.
Språk i rutiner och känslor De mest kraftfulla språkögonblicken kommer ofta i vardagsrutiner. När någon gör sig illa, får en kram och orden “いたかったね。” Eller när ett barn är stolt och vi säger: “よくできたね！” Då blir japanskan ett språk för trygghet, tröst och bekräftelse.
Vi ser att barnen tar efter. En treåring som ser att en vän är ledsen kanske säger: “だいじょうぶ？” En annan hjälper till att knäppa jackan och säger: “てつだうね。” Det är i dessa stunder japanskan får djup – den är inte ett främmande språk, utan ett sätt att visa omtanke.
Språkutmaningar – och hur vi bemöter dem Det är också viktigt att tala om de barn som kämpar mer. Några har en förälder som inte talar japanska, andra har haft längre uppehåll från språket. Det märks ibland i ordförrådet, i osäkerheten, i tvekan att prata.
Vi möter detta med tålamod och nyfikenhet. Vi upprepar, bekräftar, och gläds över varje framsteg. När ett barn säger “ねこ いる！” efter att i flera veckor bara ha viskat, då jublar vi inombords. Inte för att det är grammatiskt korrekt, utan för att det är mod. Det är språk i rörelse.
Att växa i två språk – och två kulturer För många av våra barn är språkutvecklingen också en känslomässig resa. Att prata japanska kan ibland kännas “annorlunda” eller “konstigt” om ingen annan i omgivningen gör det. Vi pratar därför ofta med barnen om stolthet. Om att deras japanska är en skatt, något som ger dem superkrafter.
Vi kopplar språket till kultur: vi firar japanska högtider, lagar japansk mat, tittar på japanska barnprogram och ritar med kalligrafipenslar. På så vis blir språket mer än bara ljud – det blir ett hem.
Samarbetet med föräldrarna Det vi gör på förskolan får kraft när det hänger ihop med det som händer hemma. Vi uppmuntrar alla familjer att skapa små stunder för japanska i vardagen: sagor vid läggning, japanska sånger i bilen, videosamtal med släktingar i Japan.
Vi skickar också hem små språkbrev med ord och uttryck vi jobbat med under veckan, så att familjerna kan ta vid där vi slutat. Många föräldrar säger att barnen börjar “leka förskola” hemma – och då pratar japanska. Det är ett av de bästa kvitton vi kan få.
Avslutande tankar Att bygga ett språk är som att odla en trädgård. Det kräver tid, tålamod och värme. På Futaba Hoiku gör vi det genom att leka, lyssna, bekräfta och vara närvarande. Och varje gång ett barn viskar “きいて！” eller ropar “できた！” så vet vi att vi är på rätt väg.
Det handlar inte om att barnet ska bli “perfekt tvåspråkigt”. Det handlar om att barnet ska få känna att japanskan är en del av dem – en glad, levande, naturlig del av deras värld.
